Paveen och buffertjejen

Av Siobhan Dowd

Jim tillhör resandefolket på Irland. De reser runt mellan olika platser och slår läger med sina husvagnar där de får och kan. När Jim och hans familj kommer till det lilla samhället Dundray hoppas de att de kan få stanna ett tag.
Jim och hans kusiner börjar motvilligt i den lokala skolan, för vilken gång i ordningen kommer de inte ihåg. Ingen av dem kan läsa eftersom de aldrig kan stanna på samma plats tillräckligt länge för att lära sig. Det visar sig att inget blir annorlunda för barnen den här gången heller. Dagarna fylls av mobbning och trakasserier. Jims räddning blir Kit, en tjej som går i hans klass. Hon försöker hjälpa honom tillrätta och skydda honom från hans plågoandar. De har ett eget ställe, en grotta, där de ofta träffas efter skolan. Kit försöker lära Jim att läsa och han berättar för henne om hur det är att vara resande. Nu när Jim har Kit så vill han gärna stanna i Dundray men invånarna i samhället vill inte ha resandefamiljerna där. Trakasserierna blir värre och värre.
Paveen och buffertjejen är en annorlunda bok på många sätt. För det första handlar den om någon som tillhör resandefolket vilket är ovanligt. För det andra är det en ungdomsbok som är rikt illustrerad med fantastiska, snabba akvarellskisser. Det är inte heller är så vanligt. För det tredje är det en väldigt fin berättelse om den första trevande kärleken.

Det skulle vara intressant att använda boken till klassläsning. Det finns mycket att diskutera i den som till exempel situationen för våra nationella minoriteter och rasism. Det här är verkligen en läsvärd bok och jag hoppas att den hittar ut till sina läsare trots det annorlunda formatet.

Om någon undrar över bokens titel så är pavee det ordet som vissa resande på Irland använder om sig själva och buffer är namnet på icke resande.

Malin Lilja

Tulpanpojken

169081_29703290_o_1av Christina Wahldén

Som inledning på höstterminen fortsätter vi på temat andra världskriget. Denna gång med boken Tulpanpojken av Christina Wahldén.

Hösten 1945 var andra världskriget i Europa slut, men det var fortfarande svårt att leva där kriget dragit fram. Många barn fick därför komma till svenska familjer ett tag med hjälp av Röda korset. En av dem var Wim, då elva år från en stad i Nederländerna. Han hamnade hos Christina Wahldéns morföräldrar utanför Nyköping, och blev som en extra son i deras familj. Han och Wahldéns mamma höll sedan kontakten livet ut. 2015 bestämde hon sig för att skriva om Wims och sin mors berättelser från det året.

Tulpanpojken är en stillsam bok, mer berättelse än handling. Styrkan ligger enligt mig i att boken ger en nyanserad beskrivning av hur olika människor levde under kriget, den visar på olikheter i hur livet kunde te sig i det förskonade Sverige och det drabbade Holland både under och efter kriget. Wim berättar om hungervinterns brist på mat, om hur de levde på potatisskal och sockerbetor. Medan bokens Britta klarar sig relativt bra genom att familjen hushåller med ransoneringskuponger och odlar egen potatis. Hur Wim inte har sett några bilar det senaste året eftersom tyskarna beslagtagit allt. Samtidigt som Brittas pappa kör lastbil med gengas-aggregat där bak. Den ger också en bild av hur det är att komma ensam som elvaåring till ett nytt land och en ny familj, hemlängtan och sedan när man vant sig och börjat lära sig språket tvingas åka tillbaka igen.

Boken kanske inte är medryckande på samma sätt som exempelvis pojken i randig pyjamas, och alla kommer säkert inte tycka att den är tillräckligt spännande att läsa ut. Men för den som verkligen är intresserad av den tiden så är den en viktig bok. Som förtjänar att lyftas fram!

Ytterligare ett plus är att den faktiskt passar ganska bra för målgruppen 9-12, med ett enkelt, dock inte förenklat, språk. En fristående fortsättning kommer i höst, som kommer handla om Wims grannfamilj som försvann under kriget.

 

Sofia Mattsson

Svenne

Per Nilsson

Fredrik ”Svenne” Svensson är en helt vanlig sjuttonårig killesvenne1 som bor i en liten ort i Skåne. En dag söker en man som kallar sig Dackeman upp Svenne och på grund av sitt smeknamn dras Svenne in i ett politiskt spel som han inte riktigt förstår. Dackeman leder ett nytt nationellt politiskt parti, han har stark utstrålning och en förmåga att påverka och fascinera andra människor. Så också Svenne som blir partisekreterare i partiet som kallas Ett rättvist Sverige. Partiet växer jättefort och efter bara några månader är Sverige ett förändrat land.

Men allt får sin ände under några dagar av kaos och upplopp. Efter det måste Svenne fly för livet och gömma sig undan polisen och alla som vill hämnas. Han är misstänkt för att ligga bakom ett straffläger, hämndaktioner, mord och misshandel. När boken tar sin början sitter han och trycker i en sommarstuga där han hoppas att ingen ska hitta honom.

Den här boken är Fredrik ”Svenne” Svenssons egen berättelse om allt som hände.

Boken vann Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok 2006. Den är lika aktuell nu idag som när den var när den kom 2006.

Karin Jilsén

Ny här

Christina Wahldén

ny-har
Hamed är ett ensamkommande flyktingbarn. Han flydde från kriget i Afghanistan eftersom hans mamma var rädd att han skulle bli dödad precis som hans pappa blev. Nu har det varit en artikel i tidningen om Hamed med bild och allt. Flera av de kompisar han fått i huset där han bor och i skolan tycker att det var en bra artikel. Fast Hamed sa aldrig att han inte kan sova till journalisten. Han sa inte heller att han drömmer mardrömmar om när hans pappa kidnappades och senare hittades död, utan huvud. Hamed har många otäcka minnen. Han saknar också sin mamma och sina småsyskon som han lovade sin pappa att ta hand om.

Hamed bor i ett hus tillsammans med fem andra killar som kommer från olika länder där det är krig. En natt vaknar han av ljudet av krossat glas. Innan han vaknat ordentligt tror Hamed att han är hemma i Afghanistan, då när hans pappa kidnappades och han blir så rädd. Är det hans tur att dödas nu? Då hör han någon som ropar: Åk hem! Stick härifrån! Då minns Hamed var han är, inte i Afghanistan men det är otäckt ändå.

Christina Wahldén skriver ännu en gång om ett oerhört viktigt ämne som berör oss alla. Även om Hamed i den här boken är en påhittad pojke finns det många Hamed runt om i Sverige!

Karin Jilsén

Pojken på bergets topp

av John Boyne

9789132167324_200x_pojken-pa-bergets-topp_e-bokJohn Boyne, som fick sitt genombrott med Pojken i randig pyjamas, skildrar i sin senaste bok återigen andra världskriget sett ur en pojkes synvinkel. Och återigen lyckas han förmedla en annorlunda och smärtsam berättelse som berör läsaren på djupet.

Händelserna i Pojken på bergets topp börjar år 1936 då främlingsfientliga vindarna börjar dra allt hårdare över Europa. I Paris lever sjuåriga Pierrot tillsammans med sin mamma och sin hund d’Artagnan. I samma hus bor bästa vännen Anschel, en döv judiskt pojke. Pierrot känner både trygghet och kärlek från sin omgivning och är tillfreds med livet. Plötsligt förändras allt då Pierrots mamma blir sjuk och avlider. Hans pappa är död sedan några år tillbaka. Han var tysk soldat i första världskriget och tog tragiskt nog livet av sig på grund av krigets fasor.

Efter en kort tid på barnhem åker föräldralösa Pierrot till sin tyska faster som han aldrig tidigare träffat. Hon bor i ett hus i de österrikiska alperna där hon också arbetar åt en mycket viktig man. Inför honom får Pierrot absolut inte prata om sin judiske vän Anschel, och han måste ändra sitt namn till Pieter för det låter mer tyskt. Denna viktiga man bor periodvis i sitt alphus, och när hans ankomst annonseras blir personalen uppstressad för allt måste vara skinande rent och i fullständig ordning. Denna viktiga man är Führern eller Adolf Hitler som han egentligen heter.

Åren går, andra världskriget utbryter och Pierrot, numera Pieter, blir mer och mer fäst vid Führern och de nazistiska idéerna. Han förvandlas till en känslokall pojke som blint lyder order, uppträder arrogant mot övrig personal och anmäler olydnad, vilket får förödande konsekvenser. Han slutar också skriva brev till sin nära vän Anschel. När Hitler dör och kriget äntligen tar slut är Pieter eller Pierrot en vilsen ung man utan familj som måste sona för sina tidigare handlingar. Det är först då som han förstår vidden av sitt agerande.

För det mesta tycker jag synd om Pierrot för han är bara ett barn, formbar och avgränsad från omvärlden. På ett av Führerns möten diskuteras byggandet av koncentrationslägret Auschwitz. Pierrot, som är närvarande, resonerar så här: Och visserligen var han ung, tänkte han, men han visste åtminstone att det inte var någon vits med att bygga ett duschrum utan vatten.  Det är här, i det naiva och smärtsamma som John Boyne enligt mig är så fenomenal. Vi som läser sitter med facit i hand och vet att dessa duschrum utan vatten är gaskamrar där så många människor förlorat sina liv.

Mia Roux

Gamla hundar, nya vanor

Bali Rai

gamla-hundar-nya-vanorI början på sommarlovet flyttar Harvey och hans familj in i sitt nya hus Leicester. Redan första dagen kommer deras granne och ringer på dörren och undrar om de sett hans undulat som har försvunnit. De har inte sett den och då blir den gamle mannen riktigt oförskämd och några dagar senare kallar han Harveys kusin din lilla idiot och till Harveys pappa säger han att ”… den här gatan var så lugn och fin innan såna som ni började flytta hit!” Sakta men säkert börjar det gå upp familjen Singh att deras granne Mick är rasist.

Harvey är femton år, han har ju tänkt att sommaren ska var slapp, att han ska vara med sina kompisar och bara ha det lugnt och skönt. Den rasistiska grannen har en hund som är ganska illa skött. Den både luktar illa och ser väldigt skabbig ut. Men Harvey gillar hundar så han försöker lära känna hunden Nelson och hans sura husse Mick. Vilken utmaning!

Karin Jilsén

 

Nadine längtar

av Bernard Ashley

Nadine längtar är aktuell på två sätt. Dels är den en del i kampanjen Varbergs Bibliotek mot rasism som pågår under hela hösten men det är också en lättläst ungdomsbok som kommer att presenteras under dyslexiveckan den 3-9 oktober.

Bildresultat för nadine längtar Nadine längtar handlar om att känna sig ensam i ett nytt land och längta hem men också om hopp och vänskap. Man känner verkligen för Nadine. Hon och hennes mamma och lillebror har flytt till London undan kriget. Deras pappa har blivit bortförd och familjen vet inte vad som hänt honom. Ovissheten är nog det värsta, att inte veta om han kommer hem till dem eller inte. Om pappa hade varit med dem hade livet blivit enklare. Han kunde flera språk och hade kunnat hjälpa alla i familjen att finna sig tillrätta. När man inte kan språket och inte känner någon känns allt svårt och skrämmande. Nadine går i skolan för att lära sig det nya språket. Läraren pratar mycket men Nadine förstår ingenting…….

En dag får de gå till biblioteket för att låna böcker. På datorn som finns i biblioteket får Nadine plötsligt syn på en bild ifrån sitt hemland. Hon blir alldeles salig och kan inte sluta titta på bilden. Varje vecka sitter hon där och tittar på bilden och längtar hem och önskar att allt ska bli som förut igen. Läraren förstår och låter hennes sitta vid datorn och drömma. Försiktigt lär han henne att säga de engelska orden för det hon ser på datorn. Efterhand känns livet i det nya landet inte lika skrämmande och Nadine börjar le igen. En natt bankar det häftigt på dörren. Nadine blir rädd och vågar inte öppna. Vem är det som stör dem? De känner ju ingen i det nya landet…..

Harriet Runevad