Av Sara Kadefors
Alltså, den här boken har det coolaste omslaget jag sett på länge. Det kom till tack vare en teckningstävling för mellanstadieelver. Tågrälsen ni ser i bakgrunden är det vinnande bidraget. Enligt juryns motivering tar rälsen ”kringelikrokvägar på samma sätt som huvudpersonen Billies flytt till Bokarp låter hennes liv ta nya spännande vändningar”.
Billie är en egensinnig, stark och rakryggad tjej som jag gillade att läsa om. När vi möter henne står hon på en perrong i Stockholm för att ta 9:42-tåget till Bokarp där hon ska bo i en fosterfamilj. Hennes mamma har en sjukdom som gör att hon inte kan ta hand om henne längre. Hemmet hon kommer till är den totala motsatsen till vad Billie är van vid. Det är mycket välstädat och inredning går i vitt. Bille tycker varken om kylan eller tystnaden i huset. Hon ogillar också familjens alla regler. Man får inte äta godis eller chips, man får inte vara upp längre än till nio på vardagar (och knappt längre på helger) och man måste hjälpa till att städa. Man kan helt klart ha det roligare än så, tycker Billie, men hon försöker anpassa sig så gott hon kan till sitt nya liv. Fast hon tänker inte sluta med att ligga i sängen till sent in på natten och kolla på tv-serier. Där går gränsen.
De nya familjemedlemmarna är mamma Petra som är en körsjungade präst med städmani, pappa Magnus som jobbar som idrottslärare, vet bäst och älskar pingis, och så barnen Thea och Alvar. Thea är en 10-åring som är galen i smink och rosa. Alvar är 12, inåtvänd och sitter mest och pysslar i en liten stuga de har i trädgården. Barnen är väluppfostrade och artiga, och för familjen är det jätteviktigt att umgås. Ändå tycker Billie att det känns som om de fyra lever åtskilda liv och att det är något som inte stämmer. Ganska snart blir det hon som får vara den hjälpande och stöttande när det egentligen är meningen att det ska vara tvärtom. Vad är det egentligen som familjen döljer under den perfekt polerade ytan?
Mia Roux
Bok ohoj! 