Citronlemonaden

av Hilde Henriksen

Berättelsen ”Citronlemonaden” fastnade jag för direkt. Den beskriver så bra problemet med att tillhöra två kulturer. För oss som bor i Sverige är allt så självklart men för den som kommer ny till vårt land kan det mesta verka skrämmande och annorlunda. Berättelsen fick i alla fall mig att inse att vi måste hjälpas åt och dela med oss av vår egen kultur såväl som vi lär oss om andras.

Nasir bor med sin mamma i Sverige. Han älskar sin mamma och mest av allt älskar han hennes citronlemonad. Den påminner honom om Libanon, deras hemland. När han dricker lemonaden känner han sig varm och trygg. Men när han tar med den till skolan säger fröken att han inte får lov att ha med sig saft. Allt blir så fel och Nasir vill varken ha citronlemonad eller mammas goda kryddstarka mat mer för då vill inte kompisarna leka med honom. Han blir arg på sin mamma för att hon inte är som kompisarnas mammor. Egentligen vill Nasir vara både svensk och libanes men det är svårt när de båda kulturerna hela tiden krockar med varandra.

På sommarlovet ska Nasir och mamma åka till släkten i Libanon och hälsa på. Nasir vill helst stanna i Sverige och vara med sina kompisar men han vet att han är tvungen att följa med. I Libanon är allt annorlunda, nästan främmande. Nasir märker att han glömt människorna, värmen och dofterna i Libanon och att han saknat det mycket.

Hur ska man på bästa sätt förena det nya med det gamla? Berättelsen ger inget bra svar men förhoppningsvis är svaret på frågan att det går bra att tillhöra båda.

Harriet Runevad